I skolan ökar våldet mot kvinnliga lärare.
Främst kvinnliga politiker får utstå hot och hat på sociala medier.
Och en nyutkommen bok visar att i rättssalarna sitter gängkriminella killar och kastar glåpord mot de kvinnliga åklagarna.
Är det en ny feministisk backlash vi ser i högervågens spår?
Psykologen Lars-Einar Engström, som också är internationellt känd föreläsare om jämställdhet och mångfald och tidigare författare till boken ”En sexists bekännelser”, har tillsammans med kommunikationsexperten Greta Svensson skrivit en bok som fått många starka reaktioner. ”Darrar jag så darrar demokratin” heter den och visar en rätt okänd bild av läget i svenska rättssalar. Majoriteten av de svenska åklagarna är ju kvinnor, majoriteten av våldsbrottslingarna är män, och en vanlig scen som enligt boken utspelas är att dessa kriminella män, som oftast har en ”hejaklack” med sig på plats, plus manliga försvarsadvokater som gör sitt bästa för att göra sina ”kunder” nöjda”, utövar ett mer eller mindre öppet mentalt och fysiskt våld mot den ensamma kvinnliga åklagaren.
De manliga advokaterna försöker inte heller protestera eller dämpa när ”kunderna” och deras klack demonstrativt visar upp sitt våldskapital; tatueringar, hotfulla åtbörder och grovt nedsättande språk, kroppsspråk osv. Den numera avlidne advokaten Claes Borgström kallade faktiskt redan för tio år sedan dessa rättsprocesser för ”tuppfäktningar”, där de manliga advokaterna tävlar om att genom kaxigt uppträdande åtnjuta de kriminella männens gunst, och få fler uppdrag.
Den kvinnliga åklagaren då, som företräder samhället? Hon kan tex bli kallad ”jävla fitta” och ”hora” av kretsen runt den åklagade, enligt de många intervjuerna i boken, få fuckyou-tecken riktade mot sig, eller händer formade som pistoler, få sin bil nersprayad, få veta att de minsann vet var hon och hennes familj bor, bli knuffad som av en tillfällighet i pauserna, eller få hot och nedsättande omdömen riktade mot sig i sociala medier.
Hur kan detta få pågå? Och vad handlar det här om i en större bild av samhället där vi har en högerextrem våg som rullar fram, där en stor del av de resurser som inte går i vinst till de stora företagens och bankernas ägare, satsas på utbyggnad av militär, polis och fängelser?
Nästan samtidigt med ”Darrar jag, så darrar demokratin” utkom också Vesna Prekopics bok om hur våldet i den svenska skolan normaliseras och ökar, de kvinnliga lärarna, som är i majoritet, får finna sig i att bli spottade på, få örfilar, hånfulla tillmälen och utskällningar av elever. ”Brottsplats: skolan” heter Vesna Prokopics bok och beskriver bla hennes tid i en högstadieskola utanför Stockholm, där hotet och våldet blev så svårt att hon först fick jobba hemifrån, sedan sluta helt.
Rött stämmer möte med Lars-Einar Engström för att gemensamt resonera kring det större mönster om jämställdhet som tonar fram i hans och Greta Svenssons bok om de kvinnliga åklagarnas tilltagande utsatthet. För det här handlar ju inte enbart om en problematik som finns i svenska rättssalar, eller skolan, eller socialtjänsten, utan om en tendens som blir alltmer tydlig i hela samhället och anknyter till det mönster som den amerikanska feministen Susan Faludi visade i sin bok ”Backlash” 1991.
Det Faludi visade var att det pågick en stark motreaktion, en “backlash”, mot de feministiska framsteg kvinnor gjort sen 70-talet. Faludi identifierade också backlash som ett historiskt återkommande fenomen när kvinnor som grupp har tagit kliv framåt i ett samhälle, synts och hörts och överträtt patriarkala gränser.
Nu har vi 2024 i Sverige. Här har kvinnor tagit sig till allt högre positioner i det svenska samhället; som chefer i myndigheter, även i polis och försvar, partiledare, programledare i TV, rektorer, domare – och förstås åklagare. Det pågår samtidigt en diskussion om att kvinnor utan barn, som lever utanför den traditionella livsstilen, får svårare att hitta en partner och bilda familj, och blir ”olyckliga”. Flickor och kvinnor är också mer framgångsrika i skolan och kommer in på högre utbildningar, barnafödandet går ner, kvinnor och män skiljer sig även mer och mer politiskt; där kvinnor går till vänster går män till höger.
Och samtidigt- vi ser en kraftig ökning av högerauktoritära partier i många länder, och en ökad militarisering, ökning av våld på gatorna och även våld mot kvinnor i relationer. Också förtrycket av HBTQI-personer ökar och många befarar att jämställdhet och mångfald som ska tryckas tillbaka.
Så vad säger du Lars-Einar Engström, pågår det i detta en backlash för kvinnorna? Är det en motreaktion vi ser mot feministiska framsteg?
-Ja, det är lite så det är, kommer du för högt upp som kvinna slår systemet tillbaka. Det var ju Susan Faludi också inne på!
Du och Greta Svensson har illustrerat det här skeendet genom att intervjua kvinnliga åklagare om deras utsatthet i yrket. Först: varför väljer kvinnor som läst juridik att bli åklagare och män försvarsadvokater?
-Det är traditionella mönster som går igen ännu. Flera av dem vi intervjuade sa att de valt att bli åklagare för att det går bättre ihop med familjeliv; du kan bli gravid och vara hemma under föräldraledighet och senare klara förskola och vabbande. Det är en fast tjänst, du har rätt att komma tillbaka. Som försvarsadvokat däremot går det inte att vara borta två år. Advokat är ett säljjobb, du måste ha egna ”kunder”, och gängen vill ofta hellre ha en man som företräder dem, det har hänt flera gånger att när de ibland tilldelats en kvinnlig försvarsadvokat vill de byta. Och då måste advokaterna vara lika kaxiga i rättssalen som de åklagade. Så de är också på åklagarna och kommer ofta med insinuanta frågor och försöker förminska åklagarna genom att tex fråga ”hur länge har åklagaren varit åklagare?” . Så de deltar i mobbingen av de kvinnliga åklagarna kan man säga.
Lars-Einar Engström menar att det är ett stort problem i samhället med den ökade polariseringen mellan könen.
-De flesta män träffar inte en man som jobbar förrän vi är i gymnasiet. Alla är kvinnor. På förskolan, låg-, mellan-, högstadiet, även där är det fler kvinnor, och nu även i universitetsvärlden.
Ett annat problem som ”Darrar jag, så darrar demokratin” påtalar är det svenska samhällets öppenhet som har baksidor i och med att den kan utnyttjas även av kriminella. Det gäller både bedragare, välfärdskriminella och de som är ute efter rättssystemets företrädare, som här specifikt de kvinnliga åklagarna.
-I Stockholm kan du gömma dig något lättare, men inte i Kalmar, Gävle, Skövde. Och det går ju att googla fram direkt exakt var man bor, våningsplan och lägenhetsnummer. Och bild på entrén. Det har ju gått långt till överdrift.
-Man fortsätter med fler poliser, övervakningskameror i varje hörn och fler anhållna, men för att anhållningarna ska gå till häkte så måste det till en åklagare, och det är inte fler åklagare. Det innebär att åklagarna också får ännu mer att göra än de 40-60 fall de har idag. Regeringen säger ”prioritera gängen” men det innebär också att andra brott som stöld, misshandel och våld mot kvinnor läggs längst ner i högen. Varje åklagare är ensam på fallen och skulle du bli sjuk skjuts fallet upp ett år. Häkten och fängelser är också helt fulla, vart ska alla ta vägen, och vem ska jobba där, med tre man i varje cell? säger Lars-Einar Engström.
Tillbaka till Susan Faludi. Är det här en feministisk backlash vi ser, som tar sig uttryck i hoten mot kvinnliga åklagare?
-Ja det är det, på alla nivåer! Var ska man börja nånstans för att uppmärksamma vad som pågår, kanske inte så dumt i rättssalarna, du kan ju inte bli hotad på ditt jobb med dem som du ska arbeta med! Det gäller lärare och socialsekreterare och andra yrkeskategorier också, men vi menar att det vore bra att börja i rättssalarna! Våra konkreta förslag i boken handlar om att respektera ämbetet. Vi föreslår till exempel att man inför ämbetsdräkt och domarna skulle kunna förbjuda det här entouraget som de kriminella har med sig.
-Ett annat förslag, som kunde genomföras enkelt, är att man bör införa bötesbelopp på att förolämpa åklagaren, det finns ju något som heter ”missfirmelse av tjänsteman” det bör vara tillämpligt i de här fallen!
”Darrar jag så darrar demokratin” bygger på ett stort antal intervjuer, främst med de kvinnliga åklagarna själva, men också med ansvariga riksdagspolitiker, och vi avslutar med att citera Gudrun Nordborg, rättspolitisk talesperson i V, som berättar att redan under hennes studietid var det en kvinnlig dominans bland juristerna:
” Om det finns en oro för en feminisering av yrket tycker jag att det är unkna värderingar. Historiskt har vi haft en hundraprocentig kvotering av män. Den började brytas successivt med exempelvis den kvinnliga rösträtten för cirka 100 år sedan, som långsamt följts av andra reformer. Det handlar verkligen inte bara om biologiskt kön. Det handlar om våra – kvinnors och mäns – grundläggande värderingar om jämlikhet” säger Gudrun Nordborg i boken.
Mer läsning:
Darrar jag så darrar demokratin, intervju med Greta Svensson, Fempers Nyheter
https://fempers.se/2023/2023-10-11/darrar-jag-sa-darrar-demokratin/
Hot mot kvinnliga åklagare, hot mot demokratin. Lars-Einar Engström och Greta Svensson gästar TV 4.
https://www.tv4play.se/klipp/659f8270bbd2d1489f72/hot-mot-kvinnliga-%C3%A5klagare-man-m%C3%A5ste-t%C3%A5la-att-bli-kallad-hora
https://www.dn.se/sverige/efter-kritik-mot-advokatrota-nu-vidtas-flera-atgarder/
Varför är det jämställda Sverige så våldsamt? Dagens Arena
https://www.dagensarena.se/essa/varfor-ar-det-jamstallda-sverige-sa-valdsamt/
Recension Darrar jag så darrar demokratin. kultmagasin
https://www.kultmagasin.se/bokrecension-darrar-jag-sa-darrar-demokratin-lars-einar-engstrom-greta-svensson
Maskulinitetsnormer är det största hotet mot mänsklig säkerhet. Mansforskaren Lars Jalmert. Mänsklig säkerhet
https://manskligsakerhet.se/2016/10/27/maskulinitetsnormer-ar-det-storsta-hotet-mot-mansklig-sakerhet/