Hemmasittare, skolkare eller elev på avstånd.
Att vantrivas i skolan kan ge värre effekter på hälsan än en torftig hemmiljö, visar aktuell forskning.
De frånvarande eleverna har inte börjat uppmärksammas på riktigt förrän de senaste tio åren. Tidigare ansågs problemet mest gälla elever på högstadiet. Nu visar det sig att eleverna blivit både fler och yngre. Ingen vet dock helt säkert hur många de frånvarande eleverna faktiskt är.
Enligt statistik från Skolverket hade minst 160 000 elever i grundskolan en total frånvaro, både giltig och ogiltig, på minst 15 procent, men statistiken bygger på en uppskattning från skolhuvudmännen och det sannolika är att det är underskattningar.
Internationell forskning visar att 10 procents frånvaro är en riskfylld tidpunkt, där behöver skolan agera resolut för att vända utvecklingen. Ju längre tiden går desto svårare är det för eleven att komma tillbaka, men tyvärr griper skolan in alldeles för sent och famlar ofta i blindo.
Barn som börjar isolera sig hemma måste vänta alldeles för länge på att få hjälp. Det menar Malin Gren Landell, psykolog som forskar om skolnärvaro.
– Vi vet att långvarig frånvaro är en risk för fortsatt frånvaro. Som elev hinner du känna att du är chanslös, att det inte går att komma tillbaka eftersom du hamnat så långt efter. Med det sagt anser jag att den viktigaste åtgärden är att ta reda på orsakerna i varje enskilt fall och sätta in insatser utifrån den individuella situationen, säger Malin Gren Landell till forskning.se
Enligt en avhandling av Tobias Forsell vid Umeå Universitet beror problematisk skolfrånvaro på att flera omständigheter som pressar eleven sammanfaller under en längre tid.
Dels gäller det att känns sig ensam, utanför och annorlunda, att inte passa in, att inte klara kraven på lektionerna, men också om att utsättas för mobbning.
Att utebli från skolan under en längre tid leder ofta till ångest, nedstämdhet och att man tappar kontakten med de kompisar som ändå finns och med lärare. Eleven klarar i längden inte heller att hänga med i skolarbetet på distans. Och ju längre tiden går desto mer förloras hoppat om att man ska kunna komma igen.
Att risken för psykisk ohälsa senare i livet ökar för dem som vantrivs i skolan och även tidigt hamnar i arbetslöshet visar flera studier. Kopplingen mellan ohälsa och bristfällig skolmiljö är till och med starkare än mellan torftig familjemiljö och ohälsa, skriver Mats Wingborg i en krönika i Dagens Arena.
”Det ger stöd för tesen att en socialt inkluderande skola åtminstone i viss mån kan kompensera för svåra familjeförhållanden.”
Mats Wingborg hänvisar till en konferens på Karolinska Institutet nyligen, där resultaten från ny forskning presenterades, där man följt skolelever under 40 år, och där det fastställdes att skolproblem och att vara arbetslös som ung ger ”ärr” som vuxen. Det gäller både det psykiska måendet och att få fysiska symptom som huvudvärk och högt blodtryck.
”Forskningen lär oss om vad som påverkar folkhälsan. För den som vill ha ett socialt anständigt Sverige är det enkelt att dra politiska slutsatser. Det handlar bland annat om stöd i skolan och att ta bort det system som gör elever obehöriga och utestänger dem från fortsatta studier. Det handlar också om arbetsmarknadsåtgärder för unga. Och det handlar om höjda barnbidrag, höjt underhållsstöd till ensamstående och en höjning av riksnormen för det kommunala försörjningsstödet.” skriver Mats Wingborg i Dagens Arena.
Man är ju typ elev fast på avstånd, avhandling om skolfrånvaro av Tobias Forsell, Umeå Universitet.
http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1510143&dswid=-4276
Statistik från Skolverket om elevers frånvaro
https://www.skolverket.se/publikationsserier/rapporter/2021/nationell-kartlaggning-av-elevfranvaro
Mats Wingborgs krönika i Dagens Arena
https://www.dagensarena.se/opinion/langvariga-halsoeffekter-av-skolproblem-och-arbetsloshet/