Sverige står inför en lång, svår vårdvinter.
Det saknas vårdplatser och det saknas personal som orkar och hinner.
En som har både röst och reformer för ett rättvisare Vårdsverige är Karin Rågsjö, vår vårdpolitiska talesperson.
–Det är inte fler sjukhusbyråkrater vi behöver, utan folk på vårdgolvet! säger Karin Rågsjö med eftertryck.
Förra året vid den här tiden före jul hade krisen i förlossningsvården gått så långt att barnmorskor över hela landet sa upp sig i protest. De kunde inte acceptera de allt orimligare förhållandena. Sedan hände samma sak på akutmottagningarna och intensiven. Sjuksköterskor sökte sig bort från överfulla mottagningar med äldre multisjuka i korridorer, där stressen satt sig på andningen och benen var tunga. När Karin Rågsjö är ute och träffar personalen nu hösten 2022 berättar de att det finns inga marginaler kvar.
–Det nya normala på sjukhusen idag är att ha beläggning på 150 procent, medan man egentligen skulle ha 80-90 för att orka, och vissa regioner har varit uppe på 200 procent. Det innebär också en patientrisk, eftersom personalen är slutkörd, säger Karin Rågsjö bekymrat när Rött träffar henne på arbetsrummet i riksdagen.
Det har knappast blivit bättre sedan högerregeringen tillträdde och föreslagit att statens medel till hälso- och sjukvård ska minska med elva miljarder kronor 2023, enligt budgetpropositionen. Bland annat dras sex miljarder till återhämtning för personal och uppskjuten vård in. Redan nu säger 21 regioner att det kommer att bli stora problem med den budget som är lagd. Regeringen kommer med några mindre bidrag bland annat till förlossningen, men det räcker inte på långt när. De äldre blir också fler, och de är vårdkrävande.
– Vi måste få betydligt fler kvalificerad personal inom vården, med bra löner och anständiga villkor. Jag trodde faktiskt att den här regeringen skulle lägga mer pengar på vården, eftersom det är KD som sitter på ministerposten, men det har inte blivit så, säger Karin.
Regeringen avsätter istället begränsade resurser till skådebröd, som 100 miljoner kronor 2023 för att inrätta en nationell statlig vårdförmedling.
–Det låter ju bra, det får rubriker. Men vilken vård är det som kan förmedlas? Den finns ju inte. Och allt bygger på att det ska vara i stort sett friska personer som aktivt kan sitta vid datorn eller telefonen och välja vård. Var kan jag operera mitt knä? Var finns det ledig kapacitet?
–Och så vill de få in de privata i det här, som Sofiahemmet i Stockholm. Men grejen är att de privata inrättningarna har ju ingen egen personal utan det är samma personal som används, och där går dessa grundfriska personer före med sina specifika beställningar på vård, medan äldre multisjuka, fattiga, svagare personer hamnar sist i vårdkön.
De som inte har försäkringar, språkförmåga och självsäkerhet klarar inte att armbåga sig fram i kön, särskilt inte i ett underbemannat vårdsystem som det svenska, menar Karin Rågsjö.
Sedan har vi KD:s och även SD:s tro att allt blir bättre bara vården förstatligas. Nu har sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson sagt att utredningsdirektivet inte kommer förrän efter jul, men förstatligandet framställs fortfarande som den ultimata vårdreformen som ska få systemet att fungera, utan ökade anslag eller fler i personalen.
–Den typen av vårdreform skulle vara exempellöst krävande i form av ökad byråkrati och grundproblemet är ju att det saknas pengar att anställa personal i kärnverksamheten, det är den vårdande personalen som behöver bli fler; läkare, sjuksköterskor, undersköterskor. Det är inte fler sjukhusbyråkrater vi behöver, utan folk på vårdgolvet! säger Karin Rågsjö.
-Marknadiseringen kostar oss redan multum i form av både vinsterna som de stora vårdbolagen gör och New Public Management med en svällande administration av administratörer och konsulter som skickar formulär och pengar hit och dit mellan vårdinstanserna.
–Vi får mindre och mindre vård för skattepengarna.
Den vård som fortfarande fungerar är dock specifik vård, när patienten har en enda tydlig diagnos.
–Ja för dem som har cancer eller hjärtinfarkt så fungerar fortfarande vården, allt det man dör snabbt av, då får du hjälp. Men är du mulitisjuk, äldre, har diabetes, högt blodtryck och är mer svårdiagnosticerad, plus kanske också psykisk ohälsa, eller något beroende, då fungerar inte vården.
–Alla sköra grupper, för dem fungerar inte det vårdsystem som vi har.
Sveriges skattefinansierade vårdsystem är det enda i Västeuropa utan etableringskontroll, och många forskare anser att etableringsfriheten inom lov strider mot hälso- och sjukvårdslagen. Nya sjukvårdsministern Acko Ankarberg Johansson KD tänker däremot inte ändra Lov, lagen om ”valfrihet” vilket innebär etableringsfrihet.
Man hör inte heller några hyllningar av den danska modellen från regeringen när det gäller vården. I Danmark, och även Norge, får nämligen privata allmänläkare som tar emot skattebidrag, inte öppna mottagningar var de vill. Regionerna där fördelar ett visst antal tillstånd och förhandlar med läkarna om villkoren.
–De skrattar åt oss i Danmark, som låter privata vårdbolag öppna vårdcentraler var de vill eftersom de då placerar sig där de har lättast att göra vinst, dvs i välbärgade medel-och överklassområden där folk är mindre vårdkrävande. Så funkar ju marknaden, det är ingen ideell institution, det är inte Röda korset direkt, säger Karin Rågsjö.
Samtidigt går nedmonteringen av svensk sjukvård hand i hand med framväxten av privata alternativ som bara är tillgängliga för en privilegierad elit med kapital eller privata sjukförsäkringar. Klassamhället och ojämlikhet i hälsa och livslängd hänger ihop.
Gör vi tillräckligt för att belysa att det är så, att hälsa inte bara handlar om medicin och sjukvårdsbehandlingar utan om att förebygga god hälsa, för alla?
–Vi måste bli mindre sega här i Sverige, vi måste ut på gatan och protestera mer mot en sjukvård som inte är för alla. Vi måste synliggöra vad som händer tillsammans med facken och med personalupproren, patientorganisationerna och med pensionärsorganisationerna. Därefter kan vi agera med ännu mer kraft parlamentariskt.
Det viktigaste på kort sikt då. Karin Rågsjö har varit ute nyligen och protesterat mot att regeringen också vill ta bort tolkarna i vården.
–Det är oacceptabelt! Det fattar väl alla, att när du går in på ett sjukhus och ska prata med läkaren så är det en klassfråga, och har du då inte språket är det ännu svårare. Du kanske kan prata halvbra svenska så du klarar att jobba och sköta vardagen, men har du cancer eller någon annan svår sjukdom blir sårbarheten mycket större med språket och självklart ska du ha rätt till tolk. Du ska inte behöva ha med dig din man eller dina barn för att få veta vad som händer med din sjukdom. Det är bara rasism. Och det är skrämmande hur högerpartierna och liberalerna har böjt sig för SD och ler och bockar.
–Men vi i vänstern ska göra vad vi kan för att sätta stopp för dem, lovar Karin Rågsjö.
Vårdförslag från V:
Stora ekonomiska satsningar på akutsjukhusen.
Sjukhusens underskott täcks och nedskärningar stoppas.
Dolda nedskärningar i form av årliga effektiviseringskrav slopas. Akutsjukhusens finansiering ska ta höjd för pris- och löneutveckling.
Gratis akutbesök för barn.
Satsningar på vårdpersonalen med arbetstidsförkortning för barnmorskor och undersköterskor i förlossningsvården.
En kommission ska tillsättas med uppdraget att belysa arbetsmiljön i sjukvården, något som facken har efterfrågat länge.
Vårdpersonal som stannar kvar på sin arbetsplats över tid ska få permanenta löneökningar.
Reglera nätläkarna.
Avveckla Lagen om valfrihet (LOV). Den fria etableringsrätten måste avskaffas. Däremot ska patienternas valfrihet värnas och delaktigheten förstärkas.
Stoppa privat vinstutdelning i svensk hälso- och sjukvård.
Stärk Hälso- och sjukvårdslagens (HSL) ställning så att patienter med störst behov prioriteras.