En smygande utveckling. Så kallar professorn Gunnar Aronsson det allt intensivare arbetslivet utan möjlighet till återhämtning.
Just nu pågår en diskussion om den ökade sjukfrånvaron, som ökar trots att vi rent medicinskt är friskare och har längre förväntad livslängd. Så vad beror sjukskrivningarna på? Gunnar Aronsson är professor i arbets- och organisationspsykologi vid Stockholms universitet och forskar bland annat om sjuknärvaro och sjukfrånvaro. Han menar att folkhälsan endast delvis blivit bättre.
– Trötthet, sömnsvårigheter och oro har ökat i åratal. Det pekar framför allt mot psykisk ohälsa. Sjukskrivningar med den diagnosen har ju också ökat under många år och ligger idag i topp, säger han.
Högt tempo
Försäkringskassan har undersökt vad det beror på och kommit fram till att en mängd faktorer samvarierar och påverkar sjuktalen. Men en faktor är starkare: arbetslivet har förändrats och ställer allt större krav. Diagnosen utmattningsdepression och den typen av psykiska diagnoser är den vanligaste orsaken till långvarig sjukskrivning. På 1990-talet låg dessa bakom 13 procent av alla sjukfall. Tredje kvartalet 2016, den senaste siffran, var motsvarande andel 50,4 procent. Gunnar Aronsson menar att särskilt kvinnor har svårt att få livet att gå ihop. Två av tre kvinnor jobbar i kontaktyrken, det vill säga yrken där man möter och vårdar människor. De har också den högsta sjukfrånvaron.
– Socialtjänsten arbetar med tunga frågor och det kan vara svårt att göra sig fri från jobbet. Skolorna har fler elever per lärare och sjukhusen har överbeläggning. Det medför högre belastning. Och jobben med människor går inte att rationalisera på samma sätt som industriarbete, säger Gunnar Aronsson.
Statistik från SCB visar att de anställda i offentlig sektor har nästan 50 procents högre sjukskrivning än anställda i privat sektor.
– Kvinnor har nästan dubbelt så hög sjukfrånvaro som män. Fram till början av 1980-talet var det tvärtom. Då hade männen högre sjukfrånvaro, men sedan har könsskillnaderna bara ökat. Och fram till början av 1990-talet var sjukfrånvaron lägre i den offentliga sektorn än i den privata. Men så infördes styrning med NPM (new public management) och andra styrsystem inspirerade från näringslivet och sjukskrivningarna gick upp i offentlig sektor.
– Den trenden har pågått länge. Det blir allt vanligare att chefer tillsätts som inte är professionella inom yrket. Man styr med allmänna nyckeltal och då tappar organisationen den djupa specialistkunskap som den behöver för att utvecklas.
Brist på återhämtning
En annan förklaring ligger i det högre tempot.
– Mycket av ohälsan har att göra med att folk inte återhämtar sig. Det är en viktig faktor för den psykiska hälsan. Men det verkar inte finnas något att sätta emot jobbintensifieringen. Vi har sjuknärvaro, det vill säga att man jobbar fast man är sjuk. En del jobbar på semestern också. Det är en smygande utveckling i alla branscher. Inom många offentliga yrken råder personalbrist och de extra insatserna som krävs för att kompensera för underbemanning eliminerar återhämtningen.
– Personalbrist är ingenting mystiskt utan uppstår när folk har för lite betalt och när den ansträngning man lägger ner inte motsvaras av belöningar, såväl i pengar som i andra förmåner, förklarar han. Vi kan inte se något stopp på det. Det behövs ett kollektivt motstånd mot det som idag är norm på arbetsplatserna. En diskussion.