Dagen efter det italienska valet 4 mars i år pryddes den italienska tidningen La Stampas förstasida av rubriken ”Italien är oregerbart”. ”Osäkra Italien, svårt att styra”, hette det på Il Messaggeros framsida. Il tempo toppade med ”Högermitten störst, Femstjärnerörelsen i uppsving. Men det finns ingen majoritet: Vilken röra.” Men en regering blev det – där högerextremisterna bestämmer nästan allt.
– Det påminner skrämmande mycket om Sverige. Nu måste vi göra allt vi kan för att Sverige verkligen ska ta en annan väg, säger Peter Birro, den svenskitalienske manusförfattaren bakom TV-serier som Hammarkullen och Upp till kamp.
Peter Birro gick med i det italienska kommunistpartiet som 15-åring och har hela livet varit passionerat engagerad till vänster, både i italiensk och svensk politik. Idag kallar han sig demokratisk socialist.
– De flesta vet nog genom de filmer och TV-serier jag gjort att jag är progressiv och står till vänster, försvarar upproret och utsatta grupper. Men ett rent politiskt ställningstagande har jag kanske inte gjort förrän nu. Läget i Sverige är så allvarligt att det är en plikt att Italien hade en av Europas största vänstervågor efter andra världskriget, men i gamla röda områden som Bologna är det nu Lega, Salvinis xenofobiska rasistparti, som tar hem arbetarklassens röster.– Familjer som tidigare röstade rött röstar nu så blått att det nästan är svart, säger Peter Birro.– Precis såhär kan det ju bli i Sverige, om inte vänstern agerar, säger han och fortsätter:
– Det är så viktigt att det finns en stark och levande vänsterrörelse, som kan erbjuda en alternativ berättelse och ge andra perspektiv. Det finns saker vi behöver göra med flyktinginvandringen, men det är inte den som är vårt huvudproblem i Sverige utan det är att vi har en resursfördelning som är helt sjuk. Vi har ett helt oanständigt klassamhälle, som bara blir mer och mer orättvist. Socialdemokraterna vågar inte prata om det här. Vänsterpartiet är det enda riksdagspartiet som gör det, säger Peter.
Ett nytt politiskt landskap
Han menar att Socialdemokraternas högersväng har öppnat upp för ett nytt politiskt landskap.
– I och med att Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen glidit åt höger har Vänsterpartiet blivit viktigare. Jag tycker dock att Vänsterpartiets syn på EU är felaktig. Sverige ska absolut inte gå ut ur EU. Tvärtom. I Italien pratar man om att det enda sättet att rädda Europa från de högerextrema nationalistiska krafterna, som växer sig allt starkare i många europeiska länder, är att de demokratiska krafterna och vänstern i hela Europa tar upp kampen tillsammans. Att isolera sig är självmord som det ser ut idag.
– Salvini, Orbán, Le Pen och de andra, siktar på att vinna valet till EU-parlamentet i maj och sedan förgöra Europa som vi känner det. Steve Bannon är en av arkitekterna bakom denna plan. Det vore en katastrof, vars konsekvenser är svåra att överblicka.
Han är också djupt kritisk till att arbetarrörelsen försummat sin gamla folkbildningstradition, som gett möjlighet att läsa av, genomskåda och tolka systemet, för att kunna förändra det. Där kommer också kulturen in.
– Arbetarrörelsen har abdikerat från rollen att också bilda, ge en alternativ bild av vad som händer i samhället. Man måste ge människor instrumenten att förstå och tolka sin samtid, men det är bortlagt, menar Peter Birro.
Kulturpolitik på undantag
Om vi från vänsterhåll vill ge medborgare reella möjligheter att genomskåda systemet, att inte bara ta sin plats som en kugge i hjulet, utan faktiskt förändra det utifrån en underordnad roll ekonomiskt, så krävs en kraftfull satsning på både utbildning och kultur, betonar Peter Birro:
– Kulturpolitiken har ju satts på undantag hur länge som helst av arbetarrörelsen, och utan kultur så har vi inga instrument kvar. Då har vi bara att kapitulera inför det narrativ som de som har makten ger dig. De enda som talar om kultur är faktiskt Sverigedemokraterna. Och deras kultursyn är inte bara rasistisk, utan också jävligt farlig. All form av kultur som provocerar, upprör och ställer obekväma frågor ska stoppas. Public service ska monteras ned. Men nu mer än nånsin behöver vi kultur som skaver, upprör och utmanar.
– Det är som Aaron Sorkin (manusförfattare till bland annat Vita huset och Social Network, reds anm.) sa: ”Education is the silver bullet”. Och då kan man lägga till kultur. Har du den silverkulan kan du döda vampyren, det vill säga bristen på kunskap, det som tar ifrån dig möjligheten att se igenom propagandan och förändra ditt liv.
Peter Birro understryker att han själv aldrig hade kommit någonstans i sitt liv om han inte hade upptäckt kulturen;
– Det var Ingmar Bergman, Fellini, Strindberg när jag var 10, 11, 13 år. Det var fönster som slogs upp emot världen för mig där i Angered. Det gav mig nycklar till en värld som var mycket större än den jag levde i med mina kompisar.
Hittade skrivandet och filmen
Som barn gömde sig Peter Birro bakom soffan i vardagsrummet och smygtittade när föräldrarna såg Bergmans Smultronstället.
– Det finns en scen där Viktor Sjöström drömmer att han går på en gata och det är en klocka utan visare och en häst i sken med likvagn efter sig. Kistan ramlar av och locket öppnas och det är han själv som ligger där och försöker dra ner sig själv! Jag satt på biblioteket och läste Bergmans manus efter det. Utan kultur hade jag blivit något helt annat, om jag hade överlevt överhuvudtaget.
Många unga kan svaja och söka sitt uttryck länge, men Peter Birro hittade tidigt fram till det egna skrivandet, och till filmen. År 1984, efter att ha sett Once upon a time in America två gånger på samma dag, bestämde han sig på allvar för att bli manusförfattare.
– Jag säger det hela tiden till mina barn, att du måste hitta din passion. Det räddar livet på en, sen kan det vara vad fan som helst.
Nu har Peter Birro skrivit manus till den länge emotsedda filmen 438 dagar om journalisten Martin Schibbyes och fotografen Johan Perssons fångenskap i Etiopen, sedan de försökt att ta sig in i Ogaden och dokumentera hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade människorna i provinsen. Filmen är nu färdiginspelad och kommer till de svenska biograferna hösten 2019. Huvudrollerna spelas av Gustaf Skarsgård och Matias Varela. Regisserar gör Jesper Ganslandt.
– Alla säger att de vill göra kvalitetsfilm i Sverige, men i praktiken är det många som är rädda eller ovilliga att satsa på en så politisk film. Vi fick avverka tre filmkonsulenter innan vi kunde göra filmen, det drog ut på tiden.
Filmen har dock blivit ännu mer aktuell fördröjningen, menar Peter Birro. Trump har kommit till makten, hotet mot journalister har ökat enormt i hela världen, plus hela problematiken med ”fake news”.
– Johan och Martin greps ju när de försökte att olagligt ta sig in i Ogaden och tvingades under fem dagar att göra en fejkdokumentär i öknen där de skulle bevisas som terrorister. De skulle stå bredvid lik och bli skenavrättade.
Han är kritisk till hur den svenska filmbranschen ser ut:
– Nu har det ju kommit en del bra svenska filmer de senaste åren, men i mycket är det fortfarande stora slätstrukna kommersiella produktioner eller smala konstfilmer som ingen ser, som får pengar. Om vi inte hade fått göra 438 dagar skulle jag inte ha sett någon möjlighet att vara kvar och göra film i Sverige. Jag hade fått hitta på något annat.