Juristen och kvinno­kämpen Gudrun Nordborg: Prioritera frågan om mäns våld mot kvinnor och barn!

Sveriges Riksdag har fått en ny stark röst för kvinnors och barns rättigheter.

Gudrun Nordborg, feministen, aktivisten och brottsoffer-juristen från Umeå, ersätter Jonas Sjöstedt på Västerbottensbänken, och hon tänker bidra med ett långt livs kunskaper om kvinnors och barns rättigheter och se till att frågan om mäns våld prioriteras inför valet 2022.

När jag intervjuar Gudrun den här förmiddagen har det varit ännu ett nyhetsinslag i radio om att mäns våld mot kvinnor ökar under pandemin. Utsatta kvinnor, och barn, stängs inne med sina förövare och dessutom förövare som kan skylla på restriktionerna för att hindra kvinnan från att gå ut och träffa vänner eller anhöriga: ”Nej, du kan inte träffa din mamma, då riskerar du att smitta mig” har blivit en del av den förtryckande repertoaren, enligt kvinnojourerna.

– Pandemin tvingar oss på nytt att inse att det här våldet finns i mångas vardag, säger Gudrun Nordborg på zoomlänk från Umeå.

Med sina 74 år är hon tredje äldst i riksdagen, efter Barbro Westerholm (L) och Thomas Hammarberg(S). Det märks att Gudrun är starkt präglad av 70-talets ” allt-är-möjligt-vindar” när den feministiska rörelsen började ta form och kvinnor krävde jämställdhet både inom och utanför hemmet, och även stärkt av att trycket underifrån med protester, demonstrationer och strejker också kunde manifesteras i konkreta reformer.

Gudrun Nordborg är högutbildad jurist utan att krångla till saker, hon jobbar på sida vid sida med andra och hon creddar hela tiden under samtalet dem hon jobbat med.

– Eftersom jag är ny har jag ibland mycket att läsa in i till justitieutskottet som de andra redan är insatta i, men då tar jag rygg på Linda Snecker och så har vi en fantastisk politisk sekreterare, Anastasia von Born, till hjälp, säger Gudrun Nordborg.

Hennes expertområde är brottsofferfrågor men hon vill också bidra på andra politiska områden som klimat och ”norrlandsfrågor”. Just nu hoppas hon mycket på en lagrådsremiss där barn som bevittnat våld mot t ex mamma, syskon eller husdjur ska betraktas som brottsoffer fullt ut, bli målsägande på ”juridiska”.

– Jag har agerat i många år för en sån reform, och det känns så starkt att jag troligen får vara med om att förverkliga den, säger Gudrun Nordborg.

På 70-talet när hon började engagera sig i frågan om mäns våld mot kvinnor då var det många som sa ”nu ljuger du” när hon och andra tog upp det.

– Min egen världsbild förändrades. Jag var tidigt berörd av klass, utifrån min uppväxt i Karlshamn som var fattig, och erfarenheter jag har gjort som klassresenär. Men den makt som kön kan laddas med insåg jag inte förrän då.

Det feministiska uppvaknandet kom med närheten till kvinnojouren och alla förtroenden från kvinnor.

– Där kom arbetskamrater, grannar, barndomsvänner och berättade om erfarenheter så då tränger sig våldet nära inpå, men många säger fortfarande: det har jag aldrig märkt. Och det gör man ju inte heller om man aldrig vågar kolla av det på riktigt, eller fråga: Varför är du så nedstämd? Vad är det där för blåmärke? De flesta kvinnor som lever med en kontrollerande och våldsam partner har inte ens blåmärken, utan kan reagera genom att bli mer slutna, och uppfattas som tråkigare.

– Jag brukar ta som exempel i undervisningen: Om jag skulle ha varit utsatt för ett rån eller en misshandel på gatan så har jag ju inga problem med att berätta det för mina arbetskamrater eller vänner, och de skulle kolla upp och fråga: hur går det, hur känns det, klarar du av att gå på den där gatan igen? Men när det gäller övergreppen i det privata är offret rädd att inte bli trodd.

Nu finns ju ett mycket stort politiskt intresse kring det öppna våldet mellan unga män i förorter, det så kallade gängvåldet. Särskilt från högern kommer många repressiva förslag. Vad säger det dig?

– Jag skulle säga att det är viktigt att se sambanden. Vad har de gängkriminella haft för upplevelser av våld under uppväxten?

– Varför frågar vi inte vilka våldsupplevelser de här pojkarna och unga männen haft som barn? Såna yttranden kommer då och då från både forskare och polisen, men det är som att detta aldrig får fäste. Vi måste ju förstå att våld i hemmet också öppnar för våld i samhället. Det skapar en ökad risk för att våldet blir ett maktmedel också för dem.

Att koppla ihop det privata våldet i hemmen med våldet i det offentliga, ser du att det är en uppgift för oss i vänstern som vi måste bli bättre på?

– Ja vi behöver bli bättre på det även vi. Själv försöker jag få in det i våra motioner och påpeka det i utskottet, men arbetat mot våldet måste prioriteras på alla nivåer, också ur brottsofferperspektiv. Vi måste bli bättre på att ta hand om barn som drabbats, ge dem betydligt bättre stöd och hjälp så att de kommer ur sina trauman. För att hjälpa barnen måste vi också stödja mödrarna. Och ifrågasätta prioriteringen av gemensam vårdnad och umgänge också med en våldsam förälder. Vilket annat brottsoffer kan vi pressa att träffa sin förövare?

Nu kommer rapporter om att kvinnojourerna är nästa välfärdsområde som privatiseras. Kommentar?

– Det har ju funnits en förhoppning i kvinnorörelsen att de offentliga institutionerna skulle lära sig problematiken och successivt ta över de ideella jourernas arbete, men när de inte gör det, och ändå vill ta över, och dessutom gör kvinnors skydd till marknad, så blir det ju katastrofalt för de utsatta kvinnorna och barnen.

När de ideella jourerna tappar inflytande och resurser stärker det pappans makt, menar Gudrun Nordborg, och ofta används barnen som ett sätt att behålla makten över kvinnan.

– Jag tycker att den analys man kan göra och som jag brukar göra när jag föreläser vilket jag ju fortfarande gör, det är att vi låtsas en jämställdhet som inte finns.

Historiskt har makten över kvinnor i det privata flyttats från fadern som bestämde allt över dottern, till den äkta maken ”tills döden skiljde dem åt” och i vår nutid med rätt till skilsmässa/separation till fadern till hennes barn, menar Gudrun Nordborg.

– Om du har barn med mannen som använt våld mot dig och/eller barnet är det ändå stor makt på faderssidan. En man kan svika sitt barn, barnet har inget rätt att träffa pappa om inte pappa vill, men barnet är oftast tvunget att träffa pappa om pappa vill!

Vänsterpartiet är ju ett socialistiskt och feministiskt parti, det ska vara lika viktigt. Du som varit aktiv feminist så länge, hur tycker du det stämmer?

– Jag tycker inte att feminismen har den viktiga och fördjupade plats som den borde, inte Vänsterpartiet heller. Klass är självklart att vi ska prata om och vi kan prata om teoribildningar om ekonomi och socialism, men feminismen då? Många säger: jag är för jämställdhet, men det är inte feminism. Jämställdhet är en målsättning. Varför är vi inte där och varför kommer vi inte framåt? Här finns också spännande teorier.

– Vi måste jobba mer rörelseorienterat, nerifrån och upp. Alla förändringar av makt pga av klass eller kön, måste börja på golvet, nere i de levda verkligheterna. Sedan kan det stiga uppåt.

Till sist Gudrun, du är från Umeå, liksom Jonas Sjöstedt. Vad är grejen med Umeå, varför är Umeå både så rött och feministiskt?

– Det hänger ihop med flera saker. Det var väldigt starka röda rörelser sedan 70-talet och har fortsatt sen dess, och kvinnorörelsen har varit stark. Det hänger ihop med att vi varit bra på att organisera oss. Vi hade en stor basorganisation som heter Kvinnor och arbete i Västerbotten som förgrenade sig i flera – kvinnor för fred, kvinnojourerna, kvinnohusföreningen, som fortsätter att leva.

En sak som Gudrun är stolt över är att hon var med i kvinnohusockupationen i Umeå 1983.

– Många hade ju småbarn och jobb och vi trodde att vi skulle klara en helg, men det bara växte. Det höll på i tre månader och vi gjorde många aktioner och debatter. Det var en fantastisk tid, det satte spår, det inspirerade både politiskt och till forskning om makt och kön.

Huset revs tyvärr; det kom 60 poliser mot sex kvinnor, berättar Gudrun med ett snett leende.

– Men då hade vi fått möbler och pengar som gåvor så att vi kunde hyra en sjurummare och fortsätta verksamheterna. Och sedan blev det kvinnohus på riktigt när vi fick en annan gul villa av kommunen.

– Umeå har nu en av Sveriges äldsta och bästa kvinnojourer, som också har byggt på samverkan över generationer; flera av de äldsta är kvar, och nu är det nya tjejer och kvinnor som har anslutit, säger Gudrun Nordborg.