Taxibranschen har blivit rena Vilda Västern. Överetablering, oreglerade, långa arbetspass med låga löner och förare som inte vågar protestera. Men något är på väg att hända. Förarna har fått nog och börjat organisera sig. Främst i den fighten står vänsterpartisten Allonias Sebhatu.
Regnet öser ner över taxibilar och chaufförer som samlats på parkeringen vid Älvsjömässan i Stockholm. Raden med taxibilar från främst Taxi 020 och Taxi Kurir fylls hela tiden på. Regnet kyler inte ilskan som många uttrycker: orimligt långa arbetsdagar, låga löner, avsaknad av sjukersättning och försäkringar.
Ilskan riktas främst mot Fågelviksgruppen – som numera heter Cabonline Group med varumärken som Taxi Kurir och Taxi 020 – och de borgerliga politikerna i landstinget. Chaufförerna anser att det avtal om färdtjänsten som den politiska majoriteten i Stockholms landsting slutit är allt för lågt och att det ytterligare sänkt ersättningen till både förare och åkerier.
Fågelviksgruppen som vann färdtjänstavtalet är inte någon transportör och har inga egna taxibilar. Företaget äger taxiväxeln och anlitar åkerier eller egenföretagare med f-skattsedel för persontransporter. De schaufförer och mindre droskägare som samlats här i Älvsjö anser att avtalet är så lågt att det omöjliggör kollektivavtal och dessutom pressar förarnas redan låga löner.
Flera förare berättar att vissa taxibolag hindrar förarna att vara med på de numera regelbundet förekommande taxidemonstrationerna. Vissa hotar med uppsägning, andra lägger in obetalda, obligatoriska kursdagar under protestdagarna.
Vid ett bord står några blöta Transportfunktionärer i regnet och serverar värmande kaffe. De enda politiker som slutit upp är Vänsterpartiets, däribland Jonas Sjöstedt. Förare vittnar för honom om hur ersättningarna skurits ner drastiskt under senaste året och kräver att politikerna nu häver färdtjänstavtalet. Men den borgerliga majoriteten i landstinget har inga sådana planer.
Allonias Sebhatu är en av dem som organiserat protesterna mot färdtjänstavtalet och mot taxichaufförernas dåliga arbetsvillkor. Allonias verkar känna alla chaufförer och åkare som slutit upp. Trots uselt väder blir det många kramar, skratt och handskakningar, samtidigt som han i högtalaren förklarar hur bilkortegen ska ta sig fram till riksdagshuset, via landstingets trafikförvaltning och landstingshuset på Kungsholmen i Stockholm.
Väl inne i Allonias taxibil berättar han hur allt började. Vad som hänt sedan han klev in i taxibranschen. Han arbetade då som tolk, visste inte riktigt om han skulle studera vidare och tänkte att han kunde köra taxi under tiden han funderade på framtiden. Nu har det gått fem år.
Eftersom han skrev på ett filmmanus passade jobbet då ganska bra. Den bärbara datorn fanns alltid under sätet och det fanns gott om tid att skriva. Under dagpassens tolv timmar körde han passagerare tre-fyra timmar. Resten av tiden var väntan, då kunde han skriva på sitt manus och skriva poesi.
– Men så fick jag skrivkramp. Jag upptäckte då hur mycket tid som jag och andra chaufförer slösade bort. Jag kände att så här kan vi inte ha det och började tala med en kollega, säger Allonias.
När han insåg att taxijobbet inte bara var ett genomgångsjobb så började han även fundera över arbetsvillkoren, om hur han skulle kunna kombinera arbetet med familj och ett rimligt socialt liv. Han förstod att på sikt fungerade inte de långa arbetspassen och den låga ersättningen med familjeliv. Han har tre barn. Det yngsta barnet var då två år.
Tolvtimmarsskift och familj går inte ihop
– Det innebär stora problem att arbeta tolv timmar, sex dagar i veckan. Jag hämtade barn från förskolan när jag slutade vid fyratiden. Vi åkte hem och jag hjälpte barnen med läxorna samtidigt som jag lagade mat. Vid sjutiden var jag tvungen att gå och lägga mig samtidigt med min tvååring. Jag vaknade sedan tre på morgonen för att hinna till jobbet. Det här gick inte i längden. Det måste finnas utrymme för barn, familj och ett socialt liv även för taxichaufförer.
Vi svänger ut på Örbyleden. Men allt går inte riktigt enligt planerna. Alla hade uppenbarligen inte hört att Allonias skulle leda taxikaravanen och ett antal bilar accelererar förbi. Allonias hinner upp dem vid Essingeleden och lägger sig först, saktar in och ett demonstrationståg börjar formera sig.
I sakta mak, med varningsblinkers och under livligt tutande kryper tåget fram utefter Essingeleden.
Allonias Sebhatu är ihärdig och envis. Har han bestämt sig för något är han svår att stoppa. För att förbättra villkoren startade han och en kollega Taxiklubben, värvade medlemmar till Transport och presenterade en lista med chaufförernas viktigaste krav. Men det uppskattades inte av alla.
Taxi Kurir hotade och ljög
– Jag och kollegan, som jobbade för en annan åkare, blev inkallade till Taxi kurir. Vi blev uppläxade och hotade med att vi skulle bli av med våra jobb om vi inte upphörde med vår aktion. Men vi vägrade. Min kollegas straff blev att han fick jobba utan ersättning under en vecka i beställningsväxeln. Jag blev arbetslös genom att mitt inloggningskort till Taxi kurir drogs in.
Taxi Kurir hävdade att de varken hotat eller haft några synpunkter på att de organiserade taxichaufförerna. Men Allonias spelade in uppläxningen.
Genom Transportarbetarförbundet fick han en halvtidstjänst som medlemsvärvare. Men samarbetet med det lokala Transportfacket gnisslade. Kanske tyckte de att han tog för mycket plats, inte inrättade sig i ledet. Till slut sades han upp från sitt fackliga uppdrag och han lämnade Transport. Det gick så lång att han fick gå till socialen för att få pengar till mat och hyra.
– Men jag gav aldrig upp. Jag fortsatte att arbeta i Taxiklubben – som samlar både chaufförer och mindre åkare. Jag har hela tiden haft stöd från Vänsterpartiet. När jag blev utslängd från Taxi kurir förstod jag att politiken är viktig och blev medlem i partiet.
Karavanen svänger in på Lindhagensgatan. När bilarna passerar Landstingets trafikförvaltning lägger sig alla på sina tutor. En kakafoni av unisont tjutande signalhorn får tjänstemännen att rusa fram till fönstren för att se vad som står på.
Allonias ropar i en högtalare ut chaufförernas protest mot färdtjänstavtalet och kräver kollektivavtal.
Väl inne i bilen igen berättar han att numera är förhållandet till både LO och Transport gott. Han är åter medlem och känner att han har förbundsledningens stöd och han har nu värvat ett åttiotal chaufförer till Transport.
– Vi överbevisade dem om att vårt sätt att arbeta ger resultat och uppmärksamhet för vår sak. Den lokala avdelningen i Transport är inte särskilt glad över att vi gått förbi dem. Men det är inte vårt uppdrag. Vårt jobb är att glädja medlemmarna. Det har dessutom förhindrat att konkurrerande fack bildats.
I Taxiklubben ingår både chaufförer, egenföretagare och mindre taxibolag. De har ett gemensamt intresse av att skapa justa villkor i branschen. Kollektivavtal skulle innebära konkurrens på lika villkor.
Organisering kan ge förändring
Allonias Sebhatu är övertygad om att det går att förändra taxibranschen. Det som behövs är fortsatt organisering och aktioner som den i dag som visar på vilka förhållanden som råder inom branschen.
Plötsligt börjar signalhornen från bilarna åter bröla i en samfälld kör. Vi passerar landstingshuset med dess borgerliga majoritet som drev igenom färdtjänstavtalet.
Sedan i fjol jobbar Allonias på Sirius omsorg, som främst kör personer med särskilda behov, som rullstolstransporter. Det är en helt annan typ av företag. För att vara ansluten till Sirius krävs kollektivavtal. För företagets koncernchef Nina Andersson har han bara uppskattande lovord.
– Hon är underbar! Vi är många som tycker om henne och uppskattar när hon sjungande dyker upp i fikarummet. Hon tycker det är jättebra att det finns en facklubb. Hon är intresserade av vad vi tycker och lyssnar på våra synpunkter.
Det har visat sig vara en framgångsrik affärsmodell och företaget har på senare tid vunnit flera upphandlingar.
Kampen blev film
Under våren har Allonias Sebhatus kamp blivit film. ”Taxiklubben” premiärvisades nyligen på dokumentärfestivalen Tempo. Allonias åker nu runt och berättar om sitt arbete i samband med filmvisningar.
– Jag hoppas att taxichaufförerna kommer och tittar. Den visar att det kommer att bli en lång kamp, men att vi kan resa oss även om vi tillfälligt slås ned. Jag tror att budskapet går fram.
Bilarna har kommit till sin slutstation – Mynttorget utanför riksdagshuset. Inga riksdagsmän visar sig.
Ett efter ett tystnar signalhornen. Allonias telefon ringer. Han är redan på gång med att planera nästa aktion.
Telefonen som VD:n slog sönder
Vid en protest utanför Taxi 020 kom VDn Claes Löfvenberg ut för att prata med förarna. Allonias Sebhatu filmade samtalet.
Den som tittar på filmen ser hur Claes Löfvenberg oprovocerat slår mobilen ur handen på Allonias. Filmen har fått stor medial uppmärksamhet.
Transport kräver vd:ns avgång.
Helt klart är att ägarna till Taxi Kurir och 020 är skärrade över protesterna.
Källa: Transportarbetaren